Anette och Caroline

Caroline är en mycket stark och självständig tjej med stor integritet, vilket kan vara både positivt och negativt. Vi hade en mångårig konfliktfylld relation gentemot varandra då
Situationen blev ohållbar, vi kunde inte prata med varandra, var inte överens om något. Hon umgicks och sov heller över hos kompisar, än att vara hemma. Naturligtvis innebar det här problem, inte minst för en tonåring som inte ville vara hemma.

Caroline gick i nian då hon hamnade under utredning. Vi provade ett antal behandlingsmetoder genom socialtjänsten, vilket snarare förvärrade vår situation. En väninna till mig tipsade om Magelungen. Hon berättade att genom deras sätt att arbeta, kunde hon och hennes dotter sakta närma sig varandra mer och mer. Detta gjorde mig nyfiken. Jag tog kontakt med socialtjänsten och vi fick så småningom en "placering" på Södergruppens dagverksamhet.

För mig innebar mötet med Magelungen en direkt kontakt. Vid de första samtalen kände jag att jag aldrig mött så mycket förståelse, De tog både mig och Caroline på ett mycket respektfullt sätt. Det var inte så att hon var problemet, vilket annars andra behandlingsmetoder bygger på. Hon fick en kontaktperson som bara var hennes. Och jag fick en annan. Vi hade individuella möten, hon med sin kontaktperson, jag med min. Så småningom var vi mogna för att prova ett gemensamt möte, vi fyra. Mötena bygger på att jag och Caroline var på samma "spelplan" Behandlarna agerade mycket proffsigt, de var flexibla och jag upplevde att mötena var individanpassade för oss. Vi tilläts inte att hamna i vårt gamla mönster!

För Caroline var det inte så självklart att dagverksamheten skulle ge henne något mer än hon mött i andra kontakter med myndigheter och vuxenvärlden.

- Jag hade upplevt att jag tyckte alla hade fel uppfattning om mig och när jag mötte nya människor hade de ofta förutfattade meningar om hur jag var, säger hon.

Men de var båda medvetna om att det måste till en förändring. Dagverksamheten kanske var en chans för att uppnå denna förändring. Caroline började också i Magelungens skola, som ligger i samma lokaler på Söder i Stockholm.  Så småningom insåg hon att verksamheten var bra för henne, och även att förhållandet med sin mamma blev bättre, vilket hon innerst inne ville. Det kändes som en ny, bra början som vi skulle kunna gå vidare ifrån.

För Mig betydde mötena en påtaglig förändring, jag fick stöd i min mamma roll. Det jag personligen sätter mest värde på var att jag kunde ringa jouren på kvällar, nätter och helger. Det gav mig verkligen kraft att orka fortsätta kämpa för att försöka få en rätsida på vårt förhållande.

Och som på alla andra ställen inom Magelungens verksamheter inriktar man sig på det som fungerar och bygger vidare på det.
Jag har till exempel lärt mig att en familj inte behöver fungera efter någon sorts normalitetsmall. När jag insåg det, fick jag hjälp och framför allt stöd att ändra mitt tillvägagångssätt gentemot Caroline och tvärtom.

Caroline var långt ifrån samma entusiasm för verksamheten i början. Men hon såg också fördelarna.
- Personalen här skaffade sig en egen uppfattning om mig och jag hittade en trygghet här. Jag tyckte inte att arbetssättet passade mig riktigt men ändå, det blev en bra grund att gå vidare från, säger hon.
Samma sak med skolan. Just då, när Caroline började i dagverksamheten, passade skolan in, tycker hon.
- Men sedan kände jag mig färdig med den skolmodellen, säger Caroline, som idag bor i en stödlägenhet och går i ett vanligt gymnasium.

Det har inneburit mycket energi och tålamod, nu har vi en bättre fungerande relation.
Jag önskar alla familjer som vill ha hjälp, kunde få det genom Magelungen.
Verksamheten är unik och den fungerar!